Övervakningens paradigm

Vid det här laget borde det vara helt tillräckligt med den okritiska övervakningshysterin. Samtidigt tycks det som om övervakningsivrarna faktiskt har initierat en utveckling som de själva inte har kontroll över och om vilken det allra minst enkelt går att säga var den leder eller var exakt det hela egentligen har potential att sluta.

All elektronisk trafik övervakas idag, det kan vi vid det här laget vara alldeles säkra på. Detta ingrepp motiveras med att det endast är samhällsfientlig verksamhet och den riktigt grova brottsligheten man vill åt, och även om det har glidits åtskilligt på den sista punkten tills uppgiften ej längre går att betrakta som sann, så finner denna förklaring fortfarande visst gehör i det allmänna medvetandet. Den ursprungliga premissen är i sig dock nog problematisk då det hela mycket väl kan visa sig övergå i övervakning av alla element kritiska till den pågående utvecklingen överlag och inte bara det som kan vara riktiga hot.

Vi känner till det faktum att om något ger upphov till möjlighet för missbruk så är det med största sannolikhet också vad som sker. Är det möjligt för diverse särintressen att vaska fram specifika uppgifter som man kan tänkas ha användning för, information man tror sig kunna vara betjänt av, detaljer med vilka man kan utöva påtryckningar på ett eller annat sätt med, så är det kallt att räkna med att det också kommer att ske och informationen hamna i vidare eller snävare cirkulation och bruk. Detta är inte att hålla för överdrivna farhågor.

Det har spridits ett för vissa övertygande men när allt kommer omkring helt igenom falskt lugn i och med påståendet att det inte var "den eller den" som skulle bli övervakad. Man har sagt sig inte ha intresse för den enskilda människan – som vanligt är det de "stora fiskarna" man har intresse för… – men skillnaden är nu att allt sker på så mycket större skala och just denna omfattning leder till allt fler tillfällen för otillbörlig missanvändning uppstår och detta med allt mer oförutsägbara följder.

Vad som har visat sig är att den information myndigheterna lagrar faktiskt mycket väl i sig kan övervakas, och övertas, av utom- eller inomstående "övervakare", och då har vi problemet att all information som lagras i praktiken är öppet tillgänglig för alla som råkar ha den tekniska och praktiska kunskapen samt en position som ger möjlighet att komma åt den. Uppenbarligen bäddar detta för stora problem – ju mer data som registreras desto mer kan på ett eller annat sätt vidareföras för godtycklig användning och missbrukas i olika sfärer. Säkerhetsriskerna behöver inte nämnas, de är oräkneliga.

Så som det alltså är nu, när all information och alla pågående kommunikationer som strömmar genom de allestädes närvarande och överallt förekommande elektroniska media blir allt friare tillgänglig för de som vet hur man tar för sig av den och därigenom fritt kan utnyttja den för egna behov, vilka det än må vara – är under dessa omständigheter det minsta vi har att oroa oss för ett fenomen som Wikileaks, som när allt kommer omkring inte gör mycket mer än helt enkelt bara visar på det som faktiskt redan överallt är förekommande…