(updated transation of the Swedish article below)
The paradigm of surveillance
By now it should be quite enough with the uncritical mania for surveillance in all spheres. But it however appears as if the proponents of these actions has initiated a development which they themselves have no control over and which it least of all is easy to say where it will lead or where exactly it all really has the possibility of finally coming to an end.
All electronic communications are monitored today – of this we can now be quite sure. This intervention is justified by referring to anti-social activities and serious crimes, and although there has been some slipping on this point so that this justification no longer can be regarded as true, the explanation still finds some resonance in the general consciousness. The original premise is in itself however sufficiently problematic as it may well turn to surveilling of all elements critical of the current development in general and not only that which could be conceived of as real threats.
We are aware of the fact that if something raises the possibility of abuse, this is almost certainly also what will happen. As it's possible for various special interests to scan for specific data that they may have use for, information they can be served by, details which they can exert pressure one way or another by, so it's quite safe to assume that this is what happens and the information put in wider or narrower circulation and use. This is not to count as exaggerated fears.
There has been spread a for some convincing, but after all completely false calm, with the assertion that it would not be “this” or “that” that would be supervised. It has been claimed that no interest is taken in the individual – as usual it's the “big fish” themselves that they only have an interest for... – but the difference is that everything is now done on such a large scale which leads to more and more opportunities for misuse and with ever more unpredictable consequences.
What has become clear is that the information stored by the authorities very well in itself can be monitored and appropriated by “watchers”, on both the in- or outside, and then we have the problem that all information that is stored is practically available to anyone who happens to possess the technical and practical knowledge as well as a position that allows for access. Apparently this becomes a major problem – the more data that is collected the more can be passed on for arbitrary use and abuse in various spheres. Security problems need not even be mentioned, they are legion.
So as it now stands, when all information and ongoing communications that flow through the omnipresent and everywhere current electronic media is now freely available to those who know how to avail themselves of it and freely use it for their own ends, whatever they may be – in these circumstances the least that we have to worry about is a phenomenon like Wikileaks, which in any case does little more than simply show what actually everywhere already is happening...
Saturday, January 29, 2011
Wednesday, January 19, 2011
Övervakningens paradigm
Vid det här laget borde det vara helt tillräckligt med den okritiska övervakningshysterin. Samtidigt tycks det som om övervakningsivrarna faktiskt har initierat en utveckling som de själva inte har kontroll över och om vilken det allra minst enkelt går att säga var den leder eller var exakt det hela egentligen har potential att sluta.
All elektronisk trafik övervakas idag, det kan vi vid det här laget vara alldeles säkra på. Detta ingrepp motiveras med att det endast är samhällsfientlig verksamhet och den riktigt grova brottsligheten man vill åt, och även om det har glidits åtskilligt på den sista punkten tills uppgiften ej längre går att betrakta som sann, så finner denna förklaring fortfarande visst gehör i det allmänna medvetandet. Den ursprungliga premissen är i sig dock nog problematisk då det hela mycket väl kan visa sig övergå i övervakning av alla element kritiska till den pågående utvecklingen överlag och inte bara det som kan vara riktiga hot.
Vi känner till det faktum att om något ger upphov till möjlighet för missbruk så är det med största sannolikhet också vad som sker. Är det möjligt för diverse särintressen att vaska fram specifika uppgifter som man kan tänkas ha användning för, information man tror sig kunna vara betjänt av, detaljer med vilka man kan utöva påtryckningar på ett eller annat sätt med, så är det kallt att räkna med att det också kommer att ske och informationen hamna i vidare eller snävare cirkulation och bruk. Detta är inte att hålla för överdrivna farhågor.
Det har spridits ett för vissa övertygande men när allt kommer omkring helt igenom falskt lugn i och med påståendet att det inte var "den eller den" som skulle bli övervakad. Man har sagt sig inte ha intresse för den enskilda människan – som vanligt är det de "stora fiskarna" man har intresse för… – men skillnaden är nu att allt sker på så mycket större skala och just denna omfattning leder till allt fler tillfällen för otillbörlig missanvändning uppstår och detta med allt mer oförutsägbara följder.
Vad som har visat sig är att den information myndigheterna lagrar faktiskt mycket väl i sig kan övervakas, och övertas, av utom- eller inomstående "övervakare", och då har vi problemet att all information som lagras i praktiken är öppet tillgänglig för alla som råkar ha den tekniska och praktiska kunskapen samt en position som ger möjlighet att komma åt den. Uppenbarligen bäddar detta för stora problem – ju mer data som registreras desto mer kan på ett eller annat sätt vidareföras för godtycklig användning och missbrukas i olika sfärer. Säkerhetsriskerna behöver inte nämnas, de är oräkneliga.
Så som det alltså är nu, när all information och alla pågående kommunikationer som strömmar genom de allestädes närvarande och överallt förekommande elektroniska media blir allt friare tillgänglig för de som vet hur man tar för sig av den och därigenom fritt kan utnyttja den för egna behov, vilka det än må vara – är under dessa omständigheter det minsta vi har att oroa oss för ett fenomen som Wikileaks, som när allt kommer omkring inte gör mycket mer än helt enkelt bara visar på det som faktiskt redan överallt är förekommande…
All elektronisk trafik övervakas idag, det kan vi vid det här laget vara alldeles säkra på. Detta ingrepp motiveras med att det endast är samhällsfientlig verksamhet och den riktigt grova brottsligheten man vill åt, och även om det har glidits åtskilligt på den sista punkten tills uppgiften ej längre går att betrakta som sann, så finner denna förklaring fortfarande visst gehör i det allmänna medvetandet. Den ursprungliga premissen är i sig dock nog problematisk då det hela mycket väl kan visa sig övergå i övervakning av alla element kritiska till den pågående utvecklingen överlag och inte bara det som kan vara riktiga hot.
Vi känner till det faktum att om något ger upphov till möjlighet för missbruk så är det med största sannolikhet också vad som sker. Är det möjligt för diverse särintressen att vaska fram specifika uppgifter som man kan tänkas ha användning för, information man tror sig kunna vara betjänt av, detaljer med vilka man kan utöva påtryckningar på ett eller annat sätt med, så är det kallt att räkna med att det också kommer att ske och informationen hamna i vidare eller snävare cirkulation och bruk. Detta är inte att hålla för överdrivna farhågor.
Det har spridits ett för vissa övertygande men när allt kommer omkring helt igenom falskt lugn i och med påståendet att det inte var "den eller den" som skulle bli övervakad. Man har sagt sig inte ha intresse för den enskilda människan – som vanligt är det de "stora fiskarna" man har intresse för… – men skillnaden är nu att allt sker på så mycket större skala och just denna omfattning leder till allt fler tillfällen för otillbörlig missanvändning uppstår och detta med allt mer oförutsägbara följder.
Vad som har visat sig är att den information myndigheterna lagrar faktiskt mycket väl i sig kan övervakas, och övertas, av utom- eller inomstående "övervakare", och då har vi problemet att all information som lagras i praktiken är öppet tillgänglig för alla som råkar ha den tekniska och praktiska kunskapen samt en position som ger möjlighet att komma åt den. Uppenbarligen bäddar detta för stora problem – ju mer data som registreras desto mer kan på ett eller annat sätt vidareföras för godtycklig användning och missbrukas i olika sfärer. Säkerhetsriskerna behöver inte nämnas, de är oräkneliga.
Så som det alltså är nu, när all information och alla pågående kommunikationer som strömmar genom de allestädes närvarande och överallt förekommande elektroniska media blir allt friare tillgänglig för de som vet hur man tar för sig av den och därigenom fritt kan utnyttja den för egna behov, vilka det än må vara – är under dessa omständigheter det minsta vi har att oroa oss för ett fenomen som Wikileaks, som när allt kommer omkring inte gör mycket mer än helt enkelt bara visar på det som faktiskt redan överallt är förekommande…
Subscribe to:
Posts (Atom)